In Bogota outskirts, young voices are echoing all around. Leonardo, Omar, Jaime, Estiven, Diego and so many others are still there, although murdered by the army 6 or 7 years ago. They call on their mothers and kiss them; their lips are as cool as ice. They are blessed souls, looking after those whom they love dearly.
I Bogotas utkanter ekar unga röster överallt. Leonardo, Omar, Jaime, Estiven, Diego och så många andra lever fortfarande där, fastän de mördades av armén för 6 eller 7 år sedan. De kallar på sina mödrar och kysser dem; deras läppar är kalla som is. De är välsignade själar som ser efter dem som de älskar mest. ”Sorglig,enkel och dramatisk kortfilm om unga män i Colombia som blivit skjutna för att visas upp som gerillasoldater. Även om det är fina porträtt av sörjande mödrar. ” Lena Torquato Lidén